Elda

Möt vår ambassadör Elda, Alaskan Malamute, och hennes matte Tilda!

Hej Tilde och Elda! Berätta lite mer om er!

Först och främst, hej! Så roligt att vara här med er. Tilde heter jag som sagt, jag är född och uppvuxen i Stockholm men bestämde mig år 2020 för att tillsammans med min sambo flytta till Gotland. Dels för att jag ville plugga vidare och dels för att vi helt enkelt hade tröttnat på det stressiga storstadslivet. Till sommaren 2023 blev jag färdig sjuksköterska vilket är första steget i riktningen mot min dröm, nämligen att bli barnmorska. 

Flytten till Gotland innebär också flytt hemifrån, och jag kunde plötsligt ta alla beslut själv. Mitt första egna stora beslut - skaffa hund!! Vi hittade lilla Elda och blev dödskära direkt. I september 2020 satte vi oss nervösa i bilen ner mot Vårgårda och hämtade hem henne. Vår guldklimp Elda. 

Vem är hon då? Elda är en 3-årig Alaskan Malamute. Envis som ett argt bi, stark som en björn och majestätisk som en drottning. Hon är en väldigt självständig hund, men hon håller hårt om flocken. Hon har inget speciellt intresse för personer eller hundar hon inte känner utan spar istället kärleken till oss. Elda är den största utmaningen jag mött hittills i livet, och samtidigt är hon det bästa som hänt mig på alla vis. 

Har du, Tilde, alltid varit intresserad av hundar och speciellt Alaskan Malamute eller hur kommer det sig att det blev just Elda?

Min största dröm har alltid varit att ha en egen hund. När jag var liten fanns det alltid annonser på valpar längst bak i morgontidningen. Frågar du min pappa grät jag nog minst en gång varje helg samtidigt som jag försökte förklara att vi visst skulle kunna ha en hund, att jag lovade att jag skulle gå ut och kissa med den även om det spöregnade. 4-åriga jag fick tillslut istället en katt som vandrade vid min sida i nästan 15 år. Inte fy skam det heller. 

Eldas ras då, en Alaskan Malamute. En stor och svår polarhund. Inte en förstagångshund om du frågar typ vem som helst. Hur blev det just hon? Vi visste att vi ville ha en hund som alltid skulle säga ja till vilket äventyr vi än ville ut på. Flytten till Gotland har inneburit oändligt många fler timmar i naturen och därför var det en hjärtepunkt på hund-listan. Vi var inne på Eurasier ett bra tag men föll sedan in på malamuten. Det kändes rätt. En bra utmaning. Och rätt blev det. 

Hur skulle du beskriva Elda och rasen? Passar den för alla eller är det något speciellt man ska tänka på?

Utan att tveka en sekund kan jag säga att den absolut inte är för alla. De är otroligt självständiga och behöver sitt utrymme. Elda är en individ med stor integritet. Är jag för sträng slutar hon lyssna, är jag för slapp skapar hon egna regler som inte passar oss. Jag har fått kliva av stigen kring hur man ”ska” vara som hundägare för att kunna skapa ett band till Elda. Det tog lång tid innan vi blev ett team, ett bra tag trodde jag att vi aldrig skulle lyckas bli det. Hon litade inte på mig, jag litade inte på henne. Idag vet hon att det går att lita på mig, jag har behövt ha tydliga regler med henne, och hon behöver veta vart hon har mig. 

Ett textrad som beskriver Elda bra lyder ”när man låter fåglarna flyga, landar dom snabbt”. Malamuten behöver få sitt utrymme, de behöver få vara egna och ta egna initiativ. Ju mer jag släppt henne desto snabbare har hon kommit tillbaka till mig. Med det sagt är det som sagt inte en hund för alla, men med rätt verktyg är det en ras jag önskar att alla någon gång får uppleva. 

Berätta gärna mer om era intressen? Vad brukar ni göra tillsammans?

Åh, vi hänger mycket i skogen. Elda och jag älskar att strosa, i vår egen takt. Helst ska fåglarna kvittra och grenarna knastra under fötterna. Sen håller vi på med dragträning, hon är ju ändå en draghund. Elda drar mig på cykel och är en riktig naturbegåvning. Jag älskar känslan av att få åka med där bak på cykeln medan hon gör det hon är skapt för. Finns inte på världskartan att hon skulle stanna och lukta på något längs vägen eller inte fortsätta framåt. När dragselen är på är det fokus som gäller. 

Vad var det som fick er att testa petgood? 

Jag har under åren som jag haft Eldas instagramkonto då och då sett petgoods inlägg och tyckt att det verkat intressant. Miljöfrågan är relevantare än någonsin och det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Och så en dag fick jag kontakt med Pernilla från petgood och det klickade direkt. Vi fick testa det goda fodret och Elda har tyckt om det sedan första dagen. Icke att förglömma är dessutom att dental sticks och godisar också uppskattas ordentligt här hemma. Hennes mage mår toppen, och jag tycker mig också märka att hon står sig längre med detta foder och att hon återhämtar sig bra efter träning!

Slutligen, har du någon ”fun fact” att dela?

Fun fact om malamuten är att de användes i stor utsträckning under både första och andra världskriget för att bära bland annat ammunition och mat. De fick arbeta hårt och många förlorades på grund av det tunga arbetet vilket gjorde att rasen nästan dog ut. Malamuten är, till skillnad från huskyn, avlad för tungt långdistansarbete, snarare än att de är lätta och snabba. 

Något som utmärker sig med Eldas rasgrupp är att de ylar och pratar. Elda pratar väldigt mycket, när hon är glad och när hon vill klaga över något. Andra hundar (och människor också för den delen) vi möter tittar ofta konstigt på henne eftersom hon har ett helt annat språk. Jag förstår dom!

En annan lite rolig sak är att hon alltid slänger upp tassen på en när man kliar henne eller om hon vill att man ska klia mer. Hon leker ofta med tassarna också. Hon kan sitta mitt emot en hundkompis och helt plötsligt slå till den andra med tassen, knäppgök! 

Tack Tilde och Elda för att ni så generöst delat med er av er historia, och vi är så glada att ni är en del av petgood-familjen!